Inger Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet. Hon disputerade i Göteborg år 1986 och har specialiserat sig på spansk och spanskamerikansk litteraturvetenskap under 1900-talet.
Inger har bl. a. verkat som gästande ledarkrönikör på SvD samt har deltagit i skoldebatten och kritiserat den pedagogiska forskningen och den svenska utbildningspolitiken.
Denna mångfacetterade professor har följande trackrecord: pedagog, litteraturvetare, universitetslärare, hispanist, skribent, litterat och föredragshållare.
Vi flaggar också för att Tjänstemannakåren till hösten kommer att genomföra ett digitalt event tillsammans med Inger där vi, som vi brukar, delar in eventet i två delar; intervju av Inger och därefter frågestund. Ämnet kommer att vara huruvida det finns paralleller Spanien 1931 och Sverige 2023 – en spännande jämförelse.
/Styrelsen Tjänstemannakåren
Demokrati utan demokrater
Jag har under ett antal år fördjupat mig i åren 1931 – 1936 i Spanien, en period som kallas andra republiken. Perioden inleds med att monarkin faller och avslutas med att ett inbördeskrig utbryter. Själva inbördeskriget har studerats av många, men jag har ställt mig frågan hur det kom sig att Spanien på fem år och tre månader gick från sin bästa situation historiskt till öppet inbördeskrig. Ett svar är att en demokrati inte överlever om dess ledare inte har ett demokratiskt sinnelag och också upprätthåller lag och ordning.
Den historiska ramen kring perioden är att det hålls kommunalval i april 1931 och detta vinns av monarkisterna. I de större städerna vinner emellertid partier som förklarat sig republikanska. I den situationen avgår kungen och lämnar landet, och de monarkistiska partierna försvarar inte sin valvinst utan lämnar över makten till en liten grupp republikaner som ett par månader tidigare försökt göra väpnat uppror.
Den nya regeringen tillträder alltså utan att befolkningen egentligen röstat för ett visst regeringsprogram. Bland de nya ministrarna finns några som varit ministrar under monarkin. Alla myndigheter byts ut mot representanter för republikanska partier. Regeringen ingriper inte när republikanska grupper tänder eld på kyrkor och kloster en månad efter införandet av republiken. Antalet strejker och anarkistiska attentat är högt, och det ekonomiska livet blir lidande. En rad radikala lagar skapas omedelbart bland annat en arméreform, en jordbruksreform och en valreform. Det införs en ny flagga och en ny nationalhymn. Ett val hålls i juni och republikanska och socialistiska partier vinner, men en del av de monarkistiska väljarna deltar inte. En ny konstitution utarbetas. Under de närmaste två åren inför den socialistiskt inriktade regeringen sina lagar utan att ta hänsyn till oppositionens synpunkter framför allt när det gäller frågan om förhållandet kyrka-stat och landets territoriella enhet.
Efter två år utlyses val, och höger- och centerpartierna vinner. Vänstern lyckas då samordna socialister, kommunister och anarkister för att ta tillbaka makten via ett militärt uppror. Upproret organiseras av personer som varit ministrar i den tidigare regeringen och utlöses i hela landet i oktober 1934. Det slås snabbt ner utom i Asturien i norr, där det pågår i två veckor. Proletariatets diktatur utropas och ”folkfiender” avrättas. De närmaste två åren präglas av rättegångar mot revolutionärerna, och fast domarna är milda lyckas vänstern få acceptans för budskapet att revolutionärerna ska ses som hjältar.
Landets president, som förlorat kontroll över händelserna, utlyser ett val i februari 1936 för att själv kunna sitta kvar som president. I detta val samlas partierna från oktoberupproret i en ”folkfront”. Att de samarbetar ger dem maximal utdelning i form av mandat trots att de får färre röster. Höger- och centerpartierna samarbetar inte. Stämningen i landet är så hotfull att presidenten tillsätter en ny premiärminister innan ens första omgången av valet är färdigräknad och det bildas en regering stödd på folkfronten. Valet i februari 1936 är det mest ifrågasatta i Spaniens historia med valfusk, manipulation och hot. Från och med nu utgörs myndigheterna av folkfrontsrepresentanter. Februari till juli karaktäriseras av strejker, attentat och gatuvåld, och rädslan breder ut sig i landet.
Situationen blir ohållbar, när den viktigaste oppositionsledaren, Calvo Sotelo, mördas, trots att han har parlamentarisk immunitet. Mördarna hämtar honom i hans hem mitt i natten, skjuter honom och slänger kroppen vid en kyrkogårdsmur. Mördarna agerar i grupp och hör till den republikanska polisen. Flera av dem har varit livvakter åt socialistiska ministrar. Regeringen förbjuder pressen att skriva om mordet, låter inte gripa de skyldiga, skickar ingen representant till begravningen och försöker de närmaste dagarna vifta bort betydelsen av vad som skett.
Vad säger de här händelserna om demokrati?
– En liten organiserad grupp utan demokratiskt sinnelag som kommer till makten i en demokrati kan utöva inflytande över stora oorganiserade grupper.
– Val är inte allt. Det hålls tre val under andra republiken, men de ledande politikerna känner sig inte bundna av att respektera folkets vilja.
– För att själva få eller behålla makten är de ledande politikerna beredda att göra nästan vad som helst. De beundrar revolutioner och ser det som lika hedersamt att komma till makten genom en revolution som genom ett val.
– Socialistpartiet är det starkaste partiet, och deras idé om demokrati är att om de regerar råder demokrati därför att de representerar folket, oavsett vad valen säger.
– Vänstern sprider idén att högerpartierna är fascistiska. När partier sprider lögner om sina politiska motståndare förstörs den anda av ömsesidig respekt som behövs i en demokrati.
– En stat som inte upprätthåller lag och ordning förlorar sin legitimitet oavsett om man har val.
Inger Enkvist professor em. i spanska vid Lunds universitet. ”En demokrati utan demokrater: upptakten till spanska inbördeskriget 1931–1936.” Lund: september, 2023.
