Efter två års uppehåll, var den politiska Almedalsveckan tillbaka i Visby 2022. Denna gång i ett kortare format då varje parti nu fick en halv dag till sitt förfogande jämfört med att ha haft en hel dag tidigare år. Således, i stället för åtta dagar så var Almedalsveckan fyra dagar lång.
Det märktes att pandemin har fått en rad samhällsaktörer att begränsa eller avstå sitt deltagande i Almedalen. Det var inte lika trångt i Visby utan man kunde till och med spontant hitta en lunchplats, utan att ha förbokat eller köa. Även en rad turister märktes i Visby, vilket bekräftar att Almedalens omfattning hade minskat.
Eftersom det också är valår så borde Almedalen vara som upplagt för en rad skarpa politiska utspel och förslag, till exempel att återinföra ett offentligt tjänstemannaansvar.
Almedalsveckan 2022 blev dessvärre en smärre besvikelse ur flera avseenden.
Med den avgränsade tiden så blev närvaron av riksdagspolitiker och partiledare begränsad. Merparten av partiledarna var på plats i Almedalen endera bara under sitt partis halvdag alternativt stannade kvar till påföljande förmiddag innan de lämnade Visby. Närvaron av och tillgängligheten till partiledarna blev därför betydligt kortare än tidigare år.
Detta kan i sin tur ha berott på att flera riksmedia – bl a SvD, DN och Aftonbladet inte var närvarande på Almedalen vilket man varit under tidigare år. SVT, Expressen och DI fanns sedvanligt på plats men frånvaron av de övriga stora ”drakarna” medförde mindre behov att stanna kvar för intervjuer och utfrågningar. Därmed blev det betydligt mindre av kritiska ”ställa-till-svars-frågor” till partiledarna detta år.
Därtill saknades de riktigt skarpa konfliktytorna i partiledarnas tal. Förvisso gjordes det nålstick och sedvanliga påhopp på motståndarpartierna och dess partiledare men det gjordes inga nya skarpa utspel som skulle elda på åhörarna för att visa att det verkligen är viktigt att vinna valet i höst. Partiledartalen blev därmed som tämligen ordinarie partiledartal – de var välgjorda och stringenta – men de förmedlade inte hur viktigt och nödvändigt det är att vinna valet i höst vilket gav en lite märklig känsla.
Avseende tjänstemannaansvarets återinförande var det enbart Ulf Kristersson som tog upp detta i sitt partiledartal. Ingen av de övriga tog upp ämnet. Övergripande var det framför allt kriminaliteten, energiförsörjningen och de stigande matpriserna, vården och integrationen som togs upp av partiledarna – ur lite olika synvinkel beroende på vilket parti.
Sedermera, efter Almedalen har såväl KD som SD annonserat att de vill införa Tjänstemannaansvar, men under Almedalstalen togs det inte upp. Ett annat parti som alltid stått upp för återinförandet av tjänstemannaansvaret och driver denna fråga hårt är partiet Medborgerlig Samling, MED.
Således kan vi konstatera att årets Almedalen blev en begränsad och ljummen politisk föreställning utan den riktiga ”fighting spirit” som vi förväntar oss under ett valår. Tyvärr avslutades Almedalen med det avskyvärda knivmordet på Ing-Maire Wieselgren. Därmed kom våldet ännu närmare politiken och media än tidigare.
Vi kan dock konstatera att ska Sverige komma till rätta med såväl kriminaliteten, energiförsörjningen, den höga inflationen, vård- och integrationsproblemen så krävs det en offentlig förvaltning som styrs av oväldiga tjänstemän som tar ansvar för sitt ämbete på ett för landet hållbart sätt.
___
Ur Tjänstemannakårens nyhetsbrev 28 juli 2022
