Påskhelgens kravaller på ett stort antal platser i landet understryker vikten av att samhällets tjänstemän, i det aktuella fallet polisen, har tillräckliga förutsättningar för att skydda medborgarna, sina egna medarbetare och våra grundlagsskyddade rättigheter. Det är uppenbart att så inte är fallet, långt därifrån.
I stället lyckades våldsverkarna till och med förnedra polismakten och indirekt den svenska demokratin och folket. Radiobilar och piketbussar hamnade i ligisternas ägo och då de ostört kunde stoltsera i uniformer med polisemblem och sedan avsluta med att sticka polisbilar i brand.
Att polisen inte lyckades kontrollera de urartade våldsamheterna på flera håll i landet beror på strukturella problem inom myndigheten. Detta enligt Stefan Holgersson, polis och universitetslektor vid Linköpings universitet.
Till Dagens Nyheter säger Holgersson att polisens strategi har blivit mer reaktiv och att det underrättelsestyrda arbetet har tagit fokus från långsiktig dialog och samverkan med olika aktörer i orten.
– Där har polisen förlorat ett viktigt verktyg. Det leder till att man får svårare att skydda sina kollegor, andra personer och egendomar.
Inrikesminister Morgan Johansson (S) däremot menar att han har fullt förtroende för polisen och inte ser någon anledning att kritisera deras arbete.
Holgersson betecknar den inställningen som ”vansinnig” och förstår inte att politikerna tillåter den nuvarande utvecklingen att fortgå. – Konsekvenserna ser man inte bara i upploppen utan även i de eskalerade gängskjutningarna och den bristfälliga passhanteringen, menar Holgersson.
Att få tillstånd att ordna allmänna sammankomster för politisk åsiktsbildning är något av det allra mest grundläggande i det demokratiska fundamentet. Lagen fyller sin viktigaste funktion för dem som vill framföra åsikter som avviker från det politiskt korrekta. De ”fina” åsikterna behöver ju knappast något skydd.
Därför är det beklämmande att så många nu gör det enkelt för sig och lyfter fram Paludan, och inte pöbeln, som boven i dramat. Han borde aldrig fått tillstånd, heter det. Det var hans fel att det blev upplopp.
Det är som att yttrande-, åsikts- och mötesfrihet är något fint att ha att visa upp, men som helst inte ska utnyttjas i praktiken. I alla fall inte om det retar upp särskilda grupper i vårt samhälle, resonerar stora delar av det politiska och mediala etablissemanget.
Ett exempel från media är Atilla Yoldas som även kallar sig aktivist, och syns som reporter och krönikör på Expressen. Yoldas vill göra det olagligt att bränna en Koran, och hans mål om att nå 30 000 underskrifter är nästan nått.
Det förefaller även som att det finns enskilda tjänstemän som på sociala medier ställer sig bakom våldsverkarnas illdåd. Om det är på det sättet torde det vara ett uppenbart tjänstefel som arbetsgivaren bör gå till botten med och fråga sig om en sådan åsikt ligger i linje med den aktuella aktörens värdegrund.
Fortsätt att stödja Tjänstemannakårens viktiga arbete – vi kommer oförtrutet att kämpa vidare! Sprid även gärna informationen om vårt arbete vidare för att vi tillsammans ska skapa förutsättningar för att svenska tjänstemän ska kunna utföra sitt viktiga arbete.
Välkomna också med tips på olämpligt eller lämpligt beteende från tjänstemän som är värda att lyfta fram.
___
Ur Tjänstemannakårens nyhetsbrev 21 april 2022
