Den här texten handlar om en helt vanlig kvinna i mellansvensk stad som i princip fått sitt liv spolierat på grund av brist på såväl ansvarstagande som engagemang hos ansvariga kommunala tjänstemän och förtroendevalda.
Allt oftare tvingas vi i media läsa om vanvård inom äldreomsorgen. Liksom om växande vårdköer och andra dramatiska försämringar för den som är gammal eller sjuk. Nedskärningar av vad gamla och sjuka har rätt till och som är utan anhöriga, kan innebära ren misär. Men det stannar inte där – Tjänstemannakåren har även tagit del av ett fall med en kvinna som lider av en neurologisk sjukdom som utsätts för vanvård.
Att den politik som förts i Sverige under de senaste decennierna får negativa konsekvenser på de flesta plan är egentligen inte särskilt konstigt. När fler ska dela på den gemensamma kaka som kallas välfärd, utan att resurser tillförs i tillnärmelsevis motsvarande utsträckning, slår det så klart hårdast mot de mest utsatta vilket inte borde vara särskilt svårt att räkna ut. Möjligen med undantag för ansvariga politiker och politiskt agerande tjänstemän.
Kvinnan har fått skador av ett virus som tagit sig in i hjärnan, vilket gör henne matt och orkeslös. Hon har svårt att klara av sin vardag och är därför beviljad hemtjänst, men då den inte utför uppdraget enligt handläggarens beslut så blir hon försämrad i sin sjukdom. Då hon blir nonchalerad av hemtjänsten och inte har kraft att bråka, har ett flertal så kallade ”gode män” utsetts vilka ska bevaka den sjukes rättigheter och se till att hon får adekvat vård samt föra hennes talan gentemot myndigheter.
De ”gode männen” har dock inte utfört sitt uppdrag, även de har nonchalerat kvinnan. I kölvattnet av migrantvågen har samtidigt ett flertal människor hittat sin försörjning som ”gode män”. Då allt fler av ensamkommande nu räknas som myndiga, söker en del av dem i stället sin inkomst genom att åta sig en mängd uppdrag som ”gode män”. Enligt kvinnan sker det alltför ofta utan att de korrekt genomför sitt uppdrag. Eftersom det råder stor brist på seriösa ”gode män”, är detta ett växande problem.
– Jag är vid mina sinnens fulla bruk och inte förståndshandikappad, men ignoreras hela tiden av myndigheter och jag måste redogöra för mina problemet gång på gång vilket blir en enorm arbetsbelastning för mig som svårt sjuk, berättar kvinnan.
Den drabbade kvinnans sjukdom medför så kallad hjärntrötthet vilket innebär mer än att vara fysisk trött, hjärnan orkar helt enkelt inte. Det spelar därför inte någon roll om ansträngningen är fysisk eller mental – när energin är slut så är den slut, och hon blir helt sängliggande och orkar inte ens läsa eller se på TV.
Hon har under de senaste åren haft inte mindre än sex ”gode män”, där ingen i egentlig mening satt sig in i hennes sjukdomsbild eller behov. Kvinnan har tidigare själv också varit god man och är därmed väl införstådd med vad som ingår i uppdraget och vad som inte gör det. Trots att det finns ett tydligt beslut på vilken typ av omhändertagande hon ska ha för att tillvaron ska fungera har det gått fel varje gång.
– Eftersom personalen som kommer hem till mig inte fått någon arbetsbeskrivning, vet de som regel inte varför de är här, vad de ska göra eller hur. Många klarar heller inte av att följa de skrivna instruktioner jag har givit. Alltför många saknar inlevelseförmåga och försvårar och ställer till så jag inte hittar i mitt eget hem, säger kvinnan.
Hemtjänsten är mer stjälp än hjälp och trots ett otal möten så sker ingen förändring då cheferna inte tar något som helst ansvar för att det ska fungera, och därför är det heller ingen idé att framföra klagomål, berättar kvinnan vidare.
Enligt lag ska hemtjänsten upprätta en så kallad genomförandeplan samt en bemötandeplan. Ingendera har gjorts ännu efter åtta år. Vidare ska det finnas en så kallad dokumentationspärm där personalen antecknar vad de utfört samt förändringar, inte heller en sådan har lämnats hos kvinnan. Personalen som kommer är inte insatt i vare sig hennes sjukdom, eller behov eller ens vad de ska göra där. De skickas dit och så får den redan utmattade kvinnan försöka arbetsleda vilket gör slut på hennes krafter.
Det går också stick i stäv med hennes medicinska behov då hon behöver skyddas från ljus och ljud och andra intryck, i stället belastas hon hårt av personalens egna sociala behov som hon inte kan värja sig från.
– Eftersom hemtjänstpersonalen saknar utbildning i bemötande av personer med hjärntrötthet, har de dålig förståelse för min sjukdom – det har spårat ur. Folk har helt enkelt kommit hem till mig och umgåtts, trots att jag måste begränsa mitt sociala umgänge med mina vänner på grund av denna sjukdom.
Hon betonar att det inte handlar om personalen i sig, utom i vissa fall. – Problemet är ledningens bristande intresse och engagemang för att utföra sitt uppdrag. Jag har gett hemtjänsten och samtliga godemän som utsetts av överförmyndaren ett medicinsk underlag för att sätta sig in i min sjukdom och problem, men ingen av dem har ens gjort en egen ansats att försöka lösa situationen, om det är lättja, feghet eller oförmåga ska jag låta vara osagt, berättar kvinnan.
Kvinnan menar att huvudproblemet varit, och är, att hemtjänsten, som är utformad för att pigga upp gamla människor, i hennes fall snarare stjälpt än hjälpt då de dragit upp henne i ett tempo hon inte klarar av som sjuk och därmed gjort slut på hela dagens energi bara på sitt besök.
Vid ett tillfälle blev hon även svårt skållad på grund av slarv. Hemtjänstpersonalen på plats saknade både undersköterskeutbildning, kunskaper i första hjälpen och talade dålig svenska. Den skadade kvinnan fick därför själv ta hand om sina skador och först efter fyra dagar reagerade en personal och såg till att hon kom till vårdcentralen. Svaret från ”den gode mannen” blev att hemtjänstföretaget skulle se över sina rutiner, vilket inte skedde.
Vid tillfället uppstod även en skada på ett parkettgolv, vilket lett till en tvist med hyresvärden där kvinnan lidit ekonomisk skada och hamnat i skuld. – Ingen tar ansvar på kommunen då tjänstemännen får lön oavsett om de gör ett bra eller dåligt jobb. Många har inte ens ambitionen att göra ett bra jobb, och jag kämpar i princip för min överlevnad, avslutar hon.
Tjänstemannakåren vill med detta konkreta fall, belysa hur politiker, myndigheter och ansvariga tjänstemän i Sverige i dag misslyckas med att leva upp till en självklar standard och kvalitet. Med världens fjärde högsta skattetryck och 200 års fred, borde detta vara en självklarhet!
Andra ”projekt” är idag vägledande för svenska politiker, myndigheter och högre tjänstemän; genusfrågor, SIDA 50 miljarder årligen till andra länders folk, åtskilliga extra miljarder till FN, i förtid nedlagda kärnkraftverk till enorma kostnader, höga ersättningar till politiker och statligt anställda VD:ar – ja, listan kan göras hur lång som helst.
Att Sverige idag behandlar de svaga på detta sätt är skamligt!
Återupprätta tjänstemannaansvaret nu och ställ de ansvariga till svars. Sätt svenska medborgare i högsätet – precis som det ska vara.
Tjänstemannakåren
___
Ur Tjänstemannakårens nyhetsbrev juli 2022
