Nu inleds en valrörelse där mycket ser ut att kretsa kring lag och ordning. Polisens arbete hamnar antagligen i fokus: vi kommer att få höra krav på fler poliser och högre polislöner.
Detta är viktiga – och eftersatta – frågor där den utsatta yrkesgruppen nu äntligen tycks få ett välförtjänt erkännande. Samtidigt hoppas vi att debatten även kommer att rymma förslag på hur man ska komma till rätta med de delar av Polismyndighetens verksamhet som fungerar mindre väl. Ett sådan förslag är återinförande av tjänstemannaansvaret.
Polisforskaren och professorn Stefan Holgersson, som även är yrkesverksam polis och visselblåsare, visade 2019 i en av sina uppmärksammade rapporter att det inom polisen på flera hierarkiska nivåer finns en utbredd inställning att Polismyndigheten inte behöver rätta sig efter lagar och regler. Detta visar sig exempelvis när det gäller rutiner kring utlämnande av allmänna handlingar.
Holgersson menar att Polismyndigheten har utvecklat strategier för att i praktiken sätta offentlighetsprincipen ur spel: ”Man ljuger om att handlingar inte finns, maskar sådant man inte får maska och drar ut på processen i hopp om att journalisterna ska tröttna på att vänta.”
Till myndighetens problemområden hör också den tjänstemannaaktivism som återfinns inom polisens tillståndsenhet. Det vill säga vid den enhet som är satt att bedöma licensansökares lämplighet att inneha vapen.
Här har Sveriges jägare och sportskyttar under många år protesterat mot att polisens tjänstemän i sina ofta felaktiga avslag obstruerar i flera led. Jägarnas Riksförbund antog vid sin förbundsstämma 2019 att ett tjänstemannaansvar behöver införas för att komma till rätta med problemen.
Ett återkommande klagomål från licenssökande är polisens orimligt långa handläggningstider, vilket i Stockholms fall bekräftades även av JO vid en inspektion så sent som nu i våras. Polisen följer inte förvaltningslagens krav på handläggningen, och detta får ingen påföljd.
Vidare avslås licensansökningar på både felaktiga och motsägelsefulla grunder, något som även sportskytten Pia Clerté vittnat om i många debattartiklar. Det kan handla om att avslag baserats på lagrum som förvanskats eller helt enkelt inte existerat. Rättsosäkerheten drabbar inte bara jägare och sportskyttar. Det finns även exempel på näringsidkare som tvingats i konkurs på grund av att de statliga tjänstemännen inte skött sitt jobb.
Polismyndighetens tillkortakommanden inom de nämnda områdena berör den förvaltningsrättsliga legalitetprincipen, offentlighetsprincipen, kravet på förutsebarhet i myndighetsutövning, serviceskyldigheten och andra grundläggande inslag i en rättsstat, som myndigheten är satt att värna.
Ett fungerande tjänstemannaansvar skulle i det här sammanhanget inte bara skydda medborgarna från oriktiga beslut, utan även stärka den enskilda polistjänstemannens roll och möjlighet att protestera mot dåliga ledningsbeslut.
I sin förlängning skulle ett sådant ansvar också vara välgörande för Polismyndigheten i stort. Majoriteten av dess anställda arbetar med traditionellt polisarbete i en utsatt miljö. Det sista de behöver är att drabbas av en spräckt förtroendebubbla orsakad av felaktiga beslut fattade på ledningsnivå och i perifera delar av organisationen.
Ge ditt stöd till Tjänstemannakårens viktiga arbete! Sprid även gärna informationen om vårt arbete vidare för att vi tillsammans ska skapa förutsättningar för att svenska tjänstemän ska kunna utföra sitt värdefulla arbete.
/Styrelsen för Tjänstemannakåren
___
Ur Tjänstemannakårens nyhetsbrev 2 juni 2022
