Caesar hade en omfattande kår av personliga skyddsvakter. Högt avlönade, duktiga krigare, smarta män, privilegierade, livsfarliga. Blev de missnöjda, svävade Caesars liv i fara. Det hände flera gånger att dessa gjorde myteri. Självklart hade inte Caesars skyddsvakter klarat sig mot en armé, men arméerna var utposterade långt från Rom. Alltså hade dessa beskyddare en stor makt. Politikerna behövde skyddsvakterna och för Caesar var det livsviktigt att dessa höll elitklass. En ömsesidig väv av beroenden uppstod, som över tid blev romarrikets fall. Korrupt. Ostyrbart. Girigt.
Dagens adel är politikerna. Högt avlönade, opåverkade av hög inflation och sjukvårdsköer. Till sin hjälp, behöver även vår tids politiska adel skyddsvakter. Eliten av skyddsvakter är journalisterna, som köpts med presstöd och feta villkor. Se t ex VD SR, VD SVT och VD UR, så kan du själv notera hur feta löner köper vänligt sinnade frågor. Se även presstödet och hur det ökar i omfång.
Utöver elitskyddsvakten i form av elitjournalister, kommer nästeliten – högre tjänstemän inom offentlig sektor. Den offentliga sektorn har idag cirka en tredjedel av alla sysselsatta i Sverige och i ökande. Det är ett slukhål som har blivit så stort, att det växer av sig självt. Det är många röster. Men denna svulst kräver än mer. Särintressen har skapat interdependens (ömsesidigt beroende) mellan den politiska adeln och skyddsvakterna. De behöver varandra. På riktiga skattebetalares bekostnad.
En intressant grupp att titta på är 3 000 kommunala kommunikatörer, som ofta inte kan förklara vad de sysslar med. De är högt avlönade och sitter på en massa möten med fina titlar. Antag att de har en genomsnittlig årslön på 720 000 kr. Med sociala avgifter och semesterersättningar blir det för 3 000 personer 3,24 miljarder kronor! Vore det inte bättre att dessa pengar gick till fattigpensionärerna eller varför inte undersköterskorna?
Markus Allard har myntat uttrycket TRANSFERIATET där det indelas i det högre och det lägre. Det lägre är nyttigt, dvs människor som sliter i vardagen i äldrevården som exempel. Det högre TRANSFERIATET är mer eller mindre meningslöst och som man kan vara utan. Konstiga myndigheter som sysslar med saker som inte behövs, kommunikatörer som inte kan förklara vad de gör och som sitter på möten, genusfrågor och Gud vet allt. Lägg till, en havererad migration, som det lägre TRANSFERIATET har fått uppdraget att omhänderta i form av svensk- och samhällsutbildning. De med lägst lön, och som sliter som hårdast, har fått än hårdare villkor alltmedan den politiska adeln och det högre TRANSFERIATET har bra löner/arvoden och justa arbetstider.
Men det är klart, den politiska adeln behöver sina skyddsvakter, som röstar fram dem, som försvarar dem, som skyddar dem.
Frågan är hur länge skattebetalarnas tålamod räcker. Bröd och skådespel åt folket. Men när brödet sinar, vad händer då?… det händer ju inte i Sverige… eller va!?
Det är nog klokt att den politiska adeln och dess skyddsvakter omgående börja tänka lite modest och ändra inriktning – i annat fall kan fallet bli mycket hårt. Eller vågar inte den politiska adeln det? Har skyddsvakterna för stor makt?
För en sund balans och successiv återgång tillbaka till det sansade land Sverige en gång var hoppas vi att även du vill stödja Tjänstemannakåren. Bli stödmedlem eller förnya ditt medlemskap här.
/ Styrelsen, Tjänstemannakåren
___
Ur Tjänstemannakårens nyhetsbrev 1 december 2022
